Blåbetong, även kallad blå lättbetong, är ett byggnadsmaterial som baseras på alunskiffer. Det användes vanligtvis mellan 1929 och 1975 och innehåller radium som kan bilda radon när det sönderfaller. Eftersom blåbetong var så vanligt förekommande som byggmaterial under denna period kan många hus innehålla det och därmed kan det krävas en radonmätning för att avgöra om det finns en hälsorisk.
Vid en radonmätning mäts radonhalten i bostaden för att avgöra om de överskrider gränsvärdet på 200 Bq/m³, vilket anses vara en hälsorisk. Blå lättbetong kan orsaka mycket höga radonhalter, som kan överskrida 1000 Bq/m³. Höga radonhalter kan vara farliga och orsaka lungcancer. Radon anses vara den näst största orsaken till lungcancer i Sverige, efter rökning, och varje år orsakar det cirka 500 lungcancerfall.
Därför är det viktigt att genomföra en radonmätning med radonmätare om man misstänker att ens hus kan innehålla blåbetong eller om man bor i ett hus som byggdes mellan 1929 och 1975. Om höga radonhalter upptäcks kan det krävas åtgärder för att minska nivåerna och minska risken för hälsoproblem.
Blåbetong kan avge både radon och gammastrålning, vilket gör att det kan utgöra en hälsorisk om det finns höga halter av dessa ämnen i inomhusmiljön. Det är därför viktigt att vidta åtgärder för att minska exponeringen för dessa farliga ämnen om höga halter upptäcks.
I Sverige finns det idag cirka 400 000 bostäder som innehåller blå lättbetong. Materialet användes för både enfamiljshus och flerfamiljshus och tillverkades av olika företag, bland annat Durox och Ytong. Trots att tillverkningen upphörde 1975, fortsatte användningen av materialet fram till cirka 1985.
Blåbetong är matt blå till färgen och har en struktur som liknar en tvättsvamp. De flesta hus och byggnader som innehåller blåbetong finns i Stockholm, Mälardalen, Göteborg, Västerås, Borås och Jönköping. Beroende på var i landet den producerades kan den ha en matt blå till grå färg, men det är inte alltid möjligt att identifiera betongen genom dess färg.